27/1

Förutom att insett att det ligger en förbannelse över mig så har jag pluggat fysik idag. I skolan började vi med fysik, och sen var biologin inställd för ge oss tid till att plugga fysik. Efter att ha haft den första kemi B lektionen, en rätt rolig svenskalektion (där bl.a. Susanna var krigets och visdomens gudinna) och gympa så var det dags för matte. Gissa hur det gick? Jo jag satt och snackade med Susanna och Nathalie. Ovanligt. Sen slutade skolan och jag hamnade på fyren med Siri, Niklas, Rebecca och Robert för att plugga bara liiiite mer fysik. I tre timmar minst, eller i alla fall från halv fem till halv åtta, ni får göra matten om det intresserar. Lärde mig en hel massa matnyttigt, som till exempel att: man kan sätta Wk=Wp om man räknar bort energiförlusterna, Icas potatissallad inte är för dem av kulinariskt högstånde ras, Robert har ett bra skojigt sätt att hälsa på okänt folk och att fysik är tråkigt.

Ja, ska bara berätta lite om Roberts hälsningsteknik innan jag letar upp nån halvtorr bild ur arkivet och går och lägger mig sen. Vi skulle just gå ut ur biblioteket när Rebecca såg att någon av hennes kompisar var på väg ner för trappan. Robert kände inte henne och i stället för att skaka tass som vanligt halvciviliserat folk gör, så gav han henne en bamsekram och sa att det var roligt att se henne igen innan han började presentera alla för varandra. Det tyckte jag var lite roligt. Han är en rätt bra skådespelare, den pöjken.

Kjelle, en vacker dag ska jag hata dig

Hej igen!

Lessen för den dåliga uppdateringen, kan sitta och komma på mer eller mindre bra bortförklaringar till varför jag inte skriver oftare, men det lir väl ingen gladare av, så jag hoppar det. Har i alla fall hittat på en hel del intressant sen förra inlägget. Jag har tyvärr inte fått tillbaka resultatet på min fina labbrapport som jag faktiskt rekomenderar alla att läsa, om ni nu inte har orkat. Den är faktiskt inte så torr som inledningen skvallrar om, hoppa de första styckena och gå till riskbedömningen som jag faktiskt är lite stolt över. Ni som ser mig i skolan hela tiden måste vara grundligt trötta över hur mycket jag skryter om den rapporten, förlåt för det..

Men om någon skulle vilja ha en närmare förklaring till rubriken så var jag på gymmet idag med nämnde Niklas och med Siri. Roligt att när vi kom dit trodde vi att vi gått fel och hamnat i Nv-korridoren igen, halva klassen var ju där! Niklas hade lovat att jag och och Siri kommer se ut som pingviner imorgon eftersom vi kommer ha sån jäkla träningsvärk, och jag hade lovat honom att visa hur man bänkar. Roligt att biffungen började redan i skolan med ursäkter för varför han inte skulle ta så mycket. Sen kan ju villigt erkännas att han tog mig rätt lätt i magövningarna, men i bröstövningarna hängde jag med bra tyckte jag. I bänk kan ni ju fråga Siri om vem som vann, men det ska vi inte skryta om här. Siri klagade hela tiden på att jag inte kunde sluta vara oseriös, men vadå? Jag är ALLTID seriös när jag tränar. Eller, kanske inte när hon skulle göra sina set... I alla fall så bröt jag ihop totalt under ett par minuter då Kjelle skulle hjälpa mig med de sista repetitionerna på en tricepsövning. I stället för att ta tag i repet som jag drog i (det var mitt framför ansiktet på mig) så råkade han ta tag i min näsa. Jag som tog i så att jag höll på att storkna tappade handtaget och vek mig dubbel av skratt och satt på golvet och grät i säkert två minuter innan jag fattade att alla tittade på mig. Det låter kanske inte så kul, men jag blev lite förvånad över att nån började talla på min näsa medans jag säkert var lila i ansiktet av ansträngning.

Sen så var just det passet jag ville gå på fullbokat på friskis för ovanligheternas skull, så det sket sig ju lite med det. Men tydligen hade jag inbillat Alice & Co att jag skulle med dem på nåt gympapass, men det var jag inte så pigg på, så självklart sitter jag nu här med en bokad plats till det enda passet som jag vill ännu mindre gå på. Nämligen DANSPASSET. Jag har inget minne av att ha sagt ja till det, men de lyckades i alla fall få mig att komma med. >Jippi?

totalt tillbringade vi nog mer än två timmar på gymmet, och inte slöade vi heller under den tiden, så nu är jag heldöd och skall därför gå och snusa sött i syrrans soffa. Orkade inte åka hela vägen hem idag, så jag kraschar hemma hos henne.

Natti natti

/Björn

Laborationsrapport Blyackumulatorn

Syfte: Syftet med laborationen är att konstruera en blyackumulator och därmed få en ökad förståelse för hur galvaniska element och elektrolys fungerar.

Teori: I ett galvaniskt element omvandlas kemisk energi till elektrisk energi. Under den strömgivande redoxreaktionen förbrukas ett oxidationsmedel vid elementets positiva pol och ett reduktionsmedel vid elementets negativa pol. När ett eller båda av dessa ämnen tagit slut är elementet ”urladdat” och kan inte längre leverera ström. Ett galvaniskt element som kan återuppladdas med hjälp av elektrolys kallas för ackumulator.

I en blyackumulator ingår bly i de båda elektroderna. Elektrolytlösningen är en vattenlösning av svavelsyra. Blyoxid sitter på den positiva polen och oxideras på den negativa polen när ackumulatorn levererar ström.

Hypotes: Då ett bilbatteri som levererar 12 volt består av 6 seriekopplade blyackumulatorer antas det att ackumulatorn borde alstra ungefär 2 volt.

Materiel:
Pb(s), PbO2(s), H2SO4(aq) 2 mol/dm3, U-rör, Batteri, Spänningsmätare, Stativ med klämma, Laddningsaggregat, Krokodilklämmor och sladdar

Riskbedömning: Bly är skadligt om små partiklar inandas och svavelsyra bör man helst inte heller dricka. Kombinationen av de två ämnena antas inte vara bättre för ens gourmander med låga krav på kosthållet, så därför bör förtäring och direkt tafsande på kemikalierna undvikas. Laborationen kan anses som riskfylld och försiktighet bör som vanligt iakttagas.

När man tröttnat på sin ackumulator kan man stoppa tillbaka blystavarna där man tog dem och svavelsyran kan man ju om man vill slänga ut i slasken, men då blir vare sig lärarna eller gammelgäddan glad. Om inte gammelgäddan är glad kommer den inte nappa när man metar efter den och då blir man heller inte glad, så om man nu vill undvika detta sorterar man svavelsyran som kemiskt avfall.

Utförande: Efter att med glatt humör tappat upp lagom mängd svavelsyra i u-röret stoppades ett par fina blystavar med, hör och häpna, gummiproppar som passade perfekt i u-rörets öppningar i det redan nämnda u-rör. Sladdar kopplades till blystavarna som hux flux blev till en positiv anod och en negativ katod när laddningsaggregatet i andra änden av sladdarna börjar skicka ström. Efter en stunds tumrullande och shottisdansande rycks sladdarna ur laddningsaggregatet med en bestämd knyck för att istället kopplas till en voltmeter för att undersöka hur mycket sill, förlåt strömming, det menas såklart ström som vår fina ackumulator nu kan alstra.

För att se om den shottisdans vi utfört under experimentet påverkat resultatet gjordes det om det en gång till.

Beräkningar:

Cellschema
Pb Pb2+ H3O+ H2O
Katod +I -II 0 0 2H3O+(aq) + 2e- → H2(g) + 2H2O(l)
Anod 0 -I 0 +II -II +I -II Pb(s) + HSO42-(aq) + H2O(l) ↔ PbSO4(s) + H3O+(aq) + 2e-

(Snyggare i labben. wordversionen då asså)

Dessa extremt svårskrivna beräkningar gäller som korrekta då svavelsyra protolyseras, precis som alla andra väluppfostrade starka syror, helt i vattnet innan strömmen tillfördes.

Resultat: Första gången laborationen genomfördes kunde en spänning på 2 volt uppmätas. Andra gången fick vi samma resultat.

Slutsats: En blyackumulator alstrar två volt.

Diskussion/reflektion: Jag kan ju börja med att reflektera djupsinnigt över hur bra min hypotes stämde med resultatet, men jag avstår från det nu när det är nämnt och fokuserar lite mer på lite andra detaljer. Jag tycker att det hade varit oerhört intressant att se hur mycket energi som tillfördes det galvaniska elementet från laddningsaggregatet jämfört med hur mycket man fick ut ur ackumulatorn. Bara för att se hur stor energiförlusten blir. Sen tycker jag att det är smått fantastiskt att de ett skumt format glas (u-rör) med lite aggressivt vatten (svavelsyra) kan börja leverera ström efter lämplig stimulans från elektriska grå pinnar (blystavar kopplade till ett laddningsaggregat). Jag känner att detta fenomen verkligen återuppväckt mitt intresse för kemi och jag ber till högre makter (aka. Lärarna) om något annat än ett streck eller ett ig på denna laborationsrapport. Om jag får g på denna lovar och svär jag att jag ska börja kemi B på det mest motiverade och intresserade sätt jag någonsin kan!

19/1

Hej igen!

Tänkte bara skriva en allmän uppdatering på vad som händer här i livet. Kan ju börja med att säga att det är sjukt tråkigt att Julia slutar i klassen, men om det är bättre för henne så är det väl klart att det får bli så.

Sen måste jag säga att jag blev väldigt illa berörd av att någon gick och blev överkörd av tåget på stationen igår. I vanliga fall brukar jag inte reagera så mycket på sådana nyheter, men jag antar att det var att det var så nära en själv och att jag inte visste om det var någon jag kände som fick mig att känna mig så illa till mods.

Gymmet har gått ovanligt bra på senare tid; jag har gått dit mer än varannan dag nu i två veckor. Träningsvärk har jag haft mer eller mindre konstant i en vecka, så det verkar som om jag faktiskt också gör en del nytta på gymmet, och inte bara snackar bort tiden som jag brukar. Om jag kan hålla i detta nu kanske jag kan slå min träningsperiod som jag hade förra året vid samma tid, då jag gick till gymmet med ett extremstruktuerat träningsprogram 14 gånger på en månad. Jag har börjat köra lite nya övningar sen jag började träna med Nylhén och andra kompisar. Det ger lite variation till det vanliga bänkandet, som jag för övrigt persat i några gånger sen november. Målet är att ta 90kg innan sommarlovet, men det blir nog tufft.

På tal om träning så har jag lyckats få Alice att lova mig att hon ska följa med på ett core/spinpass på Friskis nästa tisdag! Kul, eftersom jag länge velat testa det. Tyvärr så är villkoret att jag följer med henne på ett gympapass en annan dag. Inte direkt vad vare sig jag eller min (brist på) koordination anser vara min grejj, men men, får se det som en utmaning. Om inte annan kan det vara kul att få höra alla mina gymbiff-kompisars kommentarer om hur söt jag var inne på gympagolvet.

Fick sen ett mail från Liseberg. Jag har blivit kallad till arbetsintervju! Har sökt jobb som lite vad-som-helst, alltifrån städare och kassör till reparatör och kanin. Det var en annan sak Alice lovade mig, att hon skulle komma och krama mig om jag fick jobbet som kanin, så det hoppas jag ju såklart på (Mylène, si tu traduises cela: n'inquètes-toi pas :p).

Fick en nygammal kompis idag också. Jessica och jag gjorde upp årets fight i klassen och efter seg och utdragen kamp stod vår vänskap pall för alla attacker den fått utstå under de senaste dagarna. Jag är inte hundra på om jag fortfarande är blockad på msn, men vi är i alla fall Facebook-kompisar nu igen, och då är det ju officiellt.

Efter skolan gick jag till Kungsmässan för att slå ihjäl en timme innan jag skulle få bilen av syrran. Träffade Jessica, Alice och Johanna där och slog följe med dem när de gick och köpte fika på ICA. Haha det rimmar, förlåt jag börjar bli lite trött nu igen. I alla fall så köpte dom sitt fika och vi gick och satte oss ovanför ingången till Kungsmässan, där mellan Siba och Brothers. Efter en stund dök Susanna och Nathalie upp, men de skulle plugga kemi, så de stack efter ytterligare en liten stund. I alla fall satt vi och dösnackade om allt och ingenting. I början pratade jag tydligen för lite och sen när jag började prata blev det för mycket för dem. Den dagen jag förstår mig på tjejer ska jag skriva en bok och troligen bli mycket rik på den.

Det får räcka för idag.

God Natt!

P.S. har fixat inställningarna så att man kan kommentera anonymt (utan att behöva ha ett användarkonto), men det är ju alltid roligare om ni skriver namn. D.S.

God morgon!

Här kommer ett par bilder på hur trevligt jag och Alex hade med och hos Sosso igår. Vi tittade på en trevlig film om en seriemördande mormor/hembiträde och mr Bean som torr komikerpräst. Riktigt trevlig faktiskt. Sen var det ju några månader sen vi träffades alla tre, så då blev det ju såklart några favoriter i repris; Sosso våldtog mig med sin hammare, Alex byxor åkte av och sist men inte minst tog jag och Alex en tupplur à la Brokeback island-style. Den Brokeback island historien får jag skriva om någon gång. Den går i stort sett ut på att jag och Alex åkte upp till mina grandparanter i Värmland och tillbringade en trevlig natt ute på en ö, helt ensamma... Men det får ni läsa om en annan dag.

Alex är jättesöt i backslick och Sossos hår är roligt att trassla in i en sån där hårmassage-pryl som ser ut lite som en våffelssmetsvisp. Någon gång vid ett hade jag slocknat i sängen medans Asterix oxh Obelix bånkade romare i huvudet på TV:n, och i stället för att konstatera att en vanlig 80-säng är väldigt liten för tre så tänkte Alex på Linette och deras sexmånadersdag idag. Grattis förresten! Han kom fram till att det skulle vara roligare att vakna upp med henne än med mig, så jag fick stjutsa honom till Mariedal mitt i natten. Kom hem vid halv tre eller nåt och kom på att jag inte hade några nycklar och resten av familjen sov. Eftersom jag inte hade hjärta till att ringa och väcka dem så gick jag direkt ut till min lilla stuga och somnade utan att borsta tänderna eller ens ge min dator en god natt-kram.

Idag kom jag upp strax efter tolv och har inte gjort myclet nyttigt sen dess. Kanske ska ringa Mulan nu. Hoppas hon är vaken.

//Björn

Lessen Susanna

Hej igen!

Egentligen var väl tanken att jag skulle berätta lite om min dag, men den var inte så intressant, förutom en trevlig pratstund med Sandra på kungsmässan efter att Nathalie gått till sin buss. Därmed inte sagt att det var tråkigt innan hon gick, bara för att vara säker på att jag inte blir strypt i skolan imorgon. Det blir jag nog ändå, men inte av Nathalie utan utav Sandra, eftersom jag tvivlar på att hon gillar bilden.

Ja just det, andra anledningen till att jag skulle skriva något mer idag var att Susanna (som jag för övrigt alltid vill stava såhär: Sussanne, men det vågar jag inte eftersom jag redan nu har två unga damer med otrevligt god kondis säkert kommer vilja strypa mig imorgon) sa att hon tyckte det var kul att bli nämnd i min blogg. Därför får jag väl skriva lite om henne. Susanna är sjutton år. Susanna går i min klass. Susanna är... Näää orka.

Jag borde skaffa en ny mobil med en bra kamera, eftersom fnittergänget alltid har minst tre mobilkameror i högsta hugg och de lägger ut diverse mer eller mindre ok bilder på mig på Facebook och på deras bloggar. Det vore kul att hämnas någon dag. Näää jag är inte så elak.

Se! jag har fattat hur man lägger upp bilder! Duktig jag är? Sova var det jag. God natt!

Mat

Mat, äta, sova, träna, flickan, kompisar. Mitt liv i ett nötskal. Kom just på att jag gillar att äta. Det är liksom den perfekta fritidsysselsättningen; när man är trött äter man, när man är hungrig äter man, när jag är deppad äter jag, när jag är glad äter jag, när jag är sur äter jag, när jag har tråkigt äter jag. Vare sig jag tröstäter, äter för att fira något eller helt enkelt bara för att jag vill, känner jag mig aldrig lika lycklig som när jag äter.

På tal om det så hade vi redskapsgympa igår. Det var kul. Jag lärde mig att stå på huvudet och så fick jag godkänt på min handvolt, men det är ju fullt diskutabelt om den nu var så fin. I alla fall så blev jag lite trött i armarna av att leka apa i ringarna och av alla kullerbyttor, så jag bestämde mig för att tränat någon annan kroppsdel på gymmet. Därför travade jag glatt iväg dit efter en trevlig trekvart med Susann(e)a och Alice. "trevligt trekvart" låter fint när man säger det tycker jag. Glömde jag att skriva att Alex och Filip kom med till gymmet? Trevligt att Alex bestämt sig för att börja gymma lite mellan mrs Alexander Nilsson och piercingstudiotiden. I alla fall, sablarns svårt att komma till saken idag, så gick vi till gymmet och då jag,som sagt (hum som skrivits kanske?),dyrt och heligt lovat att jag skulle låta bli armarna självklart hade det bästa armmosarpasset jag haft på minst ett år. Snacka död jag var i både triceps och biceps efteråt. I slutet av passet satt jag med fyrakiloshantlarna och tyckte dom blivit misstänkt lika två medelstora elefanter. Gym är nyttigt, som alla vet.

Efter att ha kommit hem så hostade någon något om något slags glosprov om hundra ord i engelska dagen efter, det vill säga idag torsdag. Så därför började jag träget rafsa ihop 100 prima ord à la grekiska-på-engelska i mina ögon, glatt ackompanjerad av Susannas enungkvinnasmsnhejarklack. Tack Suss, utan dig hade jag blivit klar aldeles för tidigt och jag skulle kanske till och med fått genomlida en eller ett par timmars onödig extrasömn. Jaja, det var min gårdag.

pys ut, som jag aldrig sagt förut

/Björn

God morgon

Sitter hemma i köket och väntar på att mamma och tezz ska bli klara med frukosten så att vi kan åka in till stan. Har just haft en väldigt upp och ned natt humör- och känslomässigt, ena stunden var det helt ok och vi pratade och hade kul, andra mer sentimentalt. Jaja, nu har jag i alla fall lämnat henne på flygplatsen. Kom dit vid fem och åkte halv sju, och inte har jag sovit i natt heller, så jag har haft roligare stunder i livet.

Nej, nu byter vi ämne, jag orkar inte hålla på och tjöta om det hela livet. Det var trevligt att hon var här en stund i alla fall. Jag har kommit på att jag är ganska duktig på att börja skriva inlägg till bloggen, men sämre på att skriva klart och publicera dem. Därför kan man bli lite förvirrad av publiceringstiderna, men det får man väl leva med. Jag har massa annat för mig än att sitta och skriva non-stop i en halvtimme. Det är mycket lättare att skriva lite då och då. Jösses, vad intressant det måste var att läsa detta, Förlåt, jag är trött.

Underbart igår, för jävligt i morgon

Jättetrevlig dag igår, spa, massage och fin restaurang i Varberg med Mylène som avslutades med fest hemma hos Erik. Jag har dock lite svårt att känna mig glad över det eftersom hon åker hem imorgon. Idag händer inte mycket mer än nån slags obekväm väntan på något vi inte vill men vet skall komma. Det är rätt jobbigt faktiskt. Vi sitter här hemma och vet att det inte ens är någon idé att försöka hitta på något eftersom vi inte kan tänka på så mycket annat. kanske inte det bästa sättet att tillbringa våra sista timmar tillsammans på flera månader, men det är som sagt inte så lätt. Jaja, det ska jag inte tråka ut er med. Nu ska jag gå och leta upp henne.

Skolstart

Idag börjar skolan. Kul? Tråkigt? Jobbigt? Nej, mer neutralt. Börjar klockan ett med engelska, sen studietid för att sluta dagen med franska. Lätt, inget, lätt. Synd då att jag är vaken sen sex i morse eftersom jag var tvungen att skjutsa in mamma till pendeln. Nu har jag en kvart innan gymmet öppnar, tänkte att jag skulle gå dit för första gången sen början av december. Duktigt att lyckas tappa det lilla man lyckats träna upp under hösten. Men men, det hade kännts lite ovärt att träna medans Mulan är här. Nu sover hon sött hemma så jag kan träna utan att känna mig för dum. På tal om henne så ska hon vara med mig i skolan idag. Få se hur det går, Franskaläraren Ingela har sagt att Mylène gärna får komma eftersom hon är ju ändå duktig på franska. Engelskan vet jag inte om hon får vara med, men varför inte, hon skulle nog kunna göra hyfsat ifrån sig utan att störa allt för mycket folk. Imorgon tvivlar jag ju starkt på att jag stannar hela dagen i skolan. Shelbys sista dag hos oss, hon åker på lördag morgon. Tråkigt, jag kommer sakna henne. Hon har blivit som en del av familjen under sina fem månader i Sverige.

Jaa, kom inte så långt att jag publicerade detta inlägget eller ens skrev klart det i torsdags, så jag lägger väl upp det som det är innan jag börjar på ett nytt.

Stockholm, ligger där det låg

Dagen började klockan halv sju, då jag lyckats släpa mig upp ur min oartigt goa säng för att packa det sista innan avfärd mot Stockholm. Det var min och Mylènes gemensamma julklapp till varandra, en trevlig week-end i huvudstaden. Tråkigt nog så mådde inte Mylène bra, så vår roadtrip förvandlades till en nästan lika spännande turistresa till det vackra Skene, där dom på jourcentralen gav några tabletter till henne och ett fint intyg till mig som sa att vi inte borde åka någonstans. När vi kom hem igen blev det till att natta sjuklingen på soffan med planen att göra något annat medans hon sov. Men jag råkade visst slockna tillsammans med henne och vaknade tre timmar senare med ryggskott, nackspärr, somnade fötter och domnad arm, men vad gör man inte för en trevlig tupplur?

På tal om något annat så var nyår riktigt trevligt. Jag träffade en trevlig värmlänning vid namn Joakim på flygresan till Canada för ett och ett halvt år sedan. Han var också en blivande utbytesstudent som åkte med samma organisation. Våra skolår blev märkligt lika, även om vi bodde flera timmar från varandra. Vi bytte värdfamilj ungefär samtidigt av ungefär samma anledning, vi hade ungefär samma problem med språken och vi båda har behållit våra kanadensiska flickvänner. I en av hans värdfamiljer hade han bland annat en värdsyster som heter Shelby och min svenska familj hade bestämt oss för att ta emot en utbytesstudent hos oss höstterminen 2009. Döm av min förvåning när jag förstod att den Shelby som skulle flytta in hos oss var samma Shelby som Joakim bodde hos i Canada. För att återgå till mitt nyårsfirande så kom Joakim hem till oss med sin tjej Olivia och vi spenderade den 31:de med att köra vilse i Göteborg. Efter fyrverkerierna klockan 5 åkte vi ut till Tostared där vi åt och spelade kort innan vi satte på en film. Strax innan midnatt gick vi ned till sjön för att snålse på alla andras fyrverkerier. Sen gick vi tillbaka in för att tina upp och gick och la oss när filmen var slut. Det måste varit det lugnaste nyårsfirandet på länge för min det, men det var trevligt.

jaja en vacker dag ska jag väl skriva något mer intressant, men den dagen, den sorgen

//Björn

Jag med, tydligen...

Har en timme över innan dagen startar, så jag kan väl lika gärna göra som alla andra; jag startar en blogg. Jag kan inte påstå att jag vet vad eller hur mycket jag kommer skriva här, men det märker vi. Jag har funderat på att skaffa en blogg i mer än ett år, och ångrar lite att jag inte gjorde det i augusti 2008, eftersom jag då faktiskt skulle ha haft något att skriva om.

Då skulle jag ha kunnat skriva om hur det var att åka bort. Hur det kändes att inte träffa sin familj eller ens prata svenska mer än en gång i veckan på msn. Hur det kändes att åka till ett annat land och flytta in i en familj jag aldrig ens pratat med innan. Jag skulle kunna ha skrivit om hur mycket Québec-franska verkligen skiljer sig från den lilla franska jag hade lärt mig i skolan. Jag skulle ha skrivit om hur jag förändrades från den blyge killen som hellre gick pinknödig i en timme än att fråga vart toaletten fanns, till en mer öppen, framåt person som kanske till och med vågar le åt nytt folk, om jag råkar vara på bra humör. Jag skulle också ha kunnat berätta lite om mitt på den tiden rätt så intressanta kärleksliv, om varför man inte ska bli ihop med sin värdsyster (dottern i familjen jag bodde hos) utan att hennes föräldrar vet något. Jag skulle kunna ha skrivit om skolan, hur mycket uppmärksamhet man får som utbytesstudent, uppmärksamhet som blir det man gör den till; med ett leende blir den väldigt positiv, blir man skrämd blir den väldigt snabbt negativ. Jag lärde mig att även om folk kanske kommer fram till en för att fråga vem man är får man inga kompisar utan att själv bjuda till lite, men om man väl gör det, så går det fort. Självklart kanske många tycker, men innan jag fattade det hade jag väldigt svårt för att göra bort mig. Dansa på en fest? Aldrig att jag gjorde det innan. Nu tror jag att jag dansar lika så mycket (om än kanske inte lika bra) som vet som helst. Också alla resor; New York tre gånger på 5 månader, Québec, Montréal, Ottawa, jul/nyår i Västindien och speciellt den fantastiska veckan i Toronto hade nog tagit upp en eller annan spaltmeter. Men framförallt hade jag nog skrivit om hur jag träffade min nuvarande tjej, Mylène.

Det hade jag nog skrivit om om jag hade startat bloggen för ett och ett halvt år sedan, men nu får ni nöja er med mitt lite lugnare liv hemma i Tostared, med skollukens vanliga rutin, med gymmet och kompisar. Kanske kommer jag också berätta någon gammal historia från mitt år i Canada eller något annat mer intressant, men det märker vi som sagt.